♥
Hej världens bästa farmor ..
på lördag var det tre hela månader sedan du lämnade oss & jag saknar dig så! Du finns i mina tankar hela tiden & jag hoppas att du har det bättre där du är nu, för under din sista tid här med oss hade du det inte bra även fast du inte ville erkänna det för oss. På dig lät det som att du skulle klara av det denhär gången också, att du skulle lyckas övervinna den igen & jag hoppades verkligen på det. Jag hoppades så mycket på det bästa att när du väl lämnade oss trodde jag inte att det var sant..
Det har snart gått tre månader & jag har fortfarande inte förstått att du aldrig mer kommer komma tillbaka, att jag aldrig mer kommer få se dig, att jag aldrig mer kommer få höra din röst & att jag aldrig mer kommer få se dig. Inners inne så vet jag att det är så men samtidigt så kommer det upp en röst helatiden som säger till mig att du inte är det, att du fortfarande lever här med oss & på ett sätt gör du det för mina minnen av dig kommer alltid att finnas kvar & du kommer alltid att finnas i mig men det är inte så jag vill att det ska vara. Jag vill ha dig här hos mig, jag vill ha tillbaka min glada & friska farmor, hon som alltid skämtade & var glad nästintill helatiden..
Jag försöker att vara stark men det är inte alltid så lätt, du lämnade ett stort hål bakom dig och det hålet kommer ta tid att läka.. Under dagarna så försöker jag att inte tänka så mycket på dig då placerar jag dig långt bak i huvudet. Det är på kvällarna som alla känslorna & tankarna kommer fram, det är då tårarna börjar rinna & dom rinner nu också ska du veta...
Du ska veta att dethär är jobbigt för mig att skriva för det är ingenting jag tycker om att prata om, för jag är precis som du jag vill inte visa mig svag inför andra. Men jag kände att jag var tvungen att skriva dethär nu för jag vet inte vad jag ska göra längre, jag orkar inte mer. Det finns en gräns för hur länge man kan låtsas att man mår bra och nu har den krossats.. Jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få se dig en sista gång, bara för att få känna din värme.
låten vi spelade på din begravning....
Jag älskar dig farmor & jag kommer aldrig att glömma dig.
Jag hoppas att du ser dethär det skulle göra mig glad.. jag saknar dig snälla kom tillbaka! :(♥
vila i frid ♥†
4 oktober 1938 - 8 februari 2010
på lördag var det tre hela månader sedan du lämnade oss & jag saknar dig så! Du finns i mina tankar hela tiden & jag hoppas att du har det bättre där du är nu, för under din sista tid här med oss hade du det inte bra även fast du inte ville erkänna det för oss. På dig lät det som att du skulle klara av det denhär gången också, att du skulle lyckas övervinna den igen & jag hoppades verkligen på det. Jag hoppades så mycket på det bästa att när du väl lämnade oss trodde jag inte att det var sant..
Det har snart gått tre månader & jag har fortfarande inte förstått att du aldrig mer kommer komma tillbaka, att jag aldrig mer kommer få se dig, att jag aldrig mer kommer få höra din röst & att jag aldrig mer kommer få se dig. Inners inne så vet jag att det är så men samtidigt så kommer det upp en röst helatiden som säger till mig att du inte är det, att du fortfarande lever här med oss & på ett sätt gör du det för mina minnen av dig kommer alltid att finnas kvar & du kommer alltid att finnas i mig men det är inte så jag vill att det ska vara. Jag vill ha dig här hos mig, jag vill ha tillbaka min glada & friska farmor, hon som alltid skämtade & var glad nästintill helatiden..
Jag försöker att vara stark men det är inte alltid så lätt, du lämnade ett stort hål bakom dig och det hålet kommer ta tid att läka.. Under dagarna så försöker jag att inte tänka så mycket på dig då placerar jag dig långt bak i huvudet. Det är på kvällarna som alla känslorna & tankarna kommer fram, det är då tårarna börjar rinna & dom rinner nu också ska du veta...
Du ska veta att dethär är jobbigt för mig att skriva för det är ingenting jag tycker om att prata om, för jag är precis som du jag vill inte visa mig svag inför andra. Men jag kände att jag var tvungen att skriva dethär nu för jag vet inte vad jag ska göra längre, jag orkar inte mer. Det finns en gräns för hur länge man kan låtsas att man mår bra och nu har den krossats.. Jag skulle kunna göra vad som helst bara för att få se dig en sista gång, bara för att få känna din värme.
låten vi spelade på din begravning....
Jag älskar dig farmor & jag kommer aldrig att glömma dig.
Jag hoppas att du ser dethär det skulle göra mig glad.. jag saknar dig snälla kom tillbaka! :(♥
vila i frid ♥†
4 oktober 1938 - 8 februari 2010
Kommentarer
Postat av: milla
va söööt lovisa, finns!
pUSS sötnos!
Trackback
