Jag tror att alla någongång i sitt liv kommer till en punkt då man känner att man inte räcker till hur mycket man än försöker och hur mycket man än vill, så känns det för mig just nu. Jag vet att ingen är perfekt men att alla är bra på sitt egna lilla sätt och att man som en individ är speciellt på sitt sätt men man strävar alltid efter mer. Det enda som jag vill just nu är att bli accepterad för den jag är, är trött på att man måste vara på ett speciellt sätt för att man ska bli omtyckt eller att man måste ljuga och gå bakom ryggen på sina vänner för att må bättre själv. Jag förstår inte vad problemet är, varför kan man inte vara nöjd över den man är, varför ska man helatiden bygga upp en mask och vara någon som man egentligen inte är bara för att folk ska få ett bra intryck av en.

Jag vet att jag inte är perfekt och att jag har gjort många misstag och jag kommer göra många fler under mitt liv här på jorden, men gör det mig till en sämre människa? Jag är den jag är och det kan ingen ändra på, jag säger inte att jag alltid är mig själv för det är jag inte ibland ändrar jag också min personlighet när jag vill att en speciell person ska lägga märke till mig eller om jag vill umgås med de som går på fester, de som har många vänner och de som har status alltså de som kallas "coola" men är det verkligen allt? Jag har lärt mig mycket saker under min barndom och under tonåren, både bra och dåliga saker utifrån vilka jag umgåtts med. Jag har inte alltid haft världens bästa vänner som behandlat mig på bästa sätt men jag har iaf lärt mig någonting utav det och det har gjort mig starkare som person. Jag har insett att det spelar ingen roll hur tuff man än försöker vara för folk märker att man inte är sig själv, och vem vill vara vän med någon som försöker vara någon eller något den inte är?